Det kom lite annat emellan. Jag har varit vid Ankdammen varje dag för att få läte på rörhönsens ungar när de har det skrikande ljudet exakt som föräldrarnas.  Först var det en unge ute och den hördes. Nästa dag hörde jag ljudet och tänkte att där är den ju och visst det kom en liten unge till ut från deras boplats. Men tystande.  Ingen av föräldrarna var med utan ungarna kom ut själva.  Idag kom den tredje ungen med en förälder ut och sedan var de där alla fem-.  De två första har kommit över på gräsmattan där alla "stora" fåglarna är och jag gick försiktigt fram bland all and- och gåsbajs, det är massor, och hade lite bröd som jag skulle se om den lille åt. Och ja då, den mumsade i sig brödbitar.

Nu har även kanadagässens ungar börjat äta direkt ur handen eller att man håller fram en bit med fingrarna och de snappar åt sig den.  De såg väl att mamma och pappa gjorde så och nu törs de också. Kasta dem på marken är ingen höjdare längre. Om det inte lägger sig på ryggen på en så en annan kan ta den.

Pappa gås han smakade försiktig på fingrarna idag som en smekning nästan hur de kändes. Men när sa aj aj inte så och tittade på honom slutade han.  Så hade jag en väldigt lila-guld-aktigt glittrande uggla på fingret, en ring alltså och den var ju spännande så den skulle kännas på. Men där var jag lite skraj att han skulle rycka tills sig den men icke så han bara kände lite lätt med näbben.  Men ingen mat inget spännande. Eller bara nyfikenhet, vad vet jag.


Men de är så gulliga, när man kommer tittar de upp och först när man säger Hej på er då kommer de gående mot en och när påsen med bröd åker fram då är det kalabalik. Alla ska ha.

I går och idag hade jag en andhane som stod bakom benet på mig och tittade bedjande på mig. Klart han fick bröd.  Men det är nästan de första som är mest intressanta plus de svarta rörhönsen. Av ungarna alltså. Men den här stod troget kvar, inte ett ljud men den tar maten ur handen. Det gör alla där nere nu och de är ett 100-tal, men andungarna och rörhönsen är lite för små än. Där får man kasta. Men då kan en liten gässling komma farande och skrämma en andhane ner i vattnet och sno brödet. Det händer ofta. De där små borde de ju inte vara rädda för men mamma och pappa är ju närheten så de är väl inte säkra om de får hjälp därifrån.


I dag blir det det här klippet ett mycket skakigt och hoppigt men i början blir det strax full rulle (vore det inte för det skulle jag inte lägga upp det alls) och lite fåglar till. Bl a en liten svart  rörhöneunge. Just det racet här såg jag inte förrän jag kom hem med filmsnutten.

Nästa gång blir det stillbilder och då ska ni se när alla gässlingar ligger i en enda hög på varann och sover. Tills en tyckte det blev lite trångt och gick och la sig hos mamma. Men det blir då det, bilderna är klara men klippet får ligga ett par dagar först.


Fatta att man älskar de här små dunisarna. Ja både små och stora. Vi är två som älskar fåglar så jag har mänskligt sällskap också och det är nog tur det så som jag babblar med fåglarna. Jag brukar hjälpa mammorna med ungarna vad de får  och inte får göra, ja alltså jag säger det till dem med fattar ju ingenting.


Men när man säger Hej då så går de och lägger sig ner. Stannar men en liten stund efter så säger man det igen och vinkar då fattar de att nu går dom och så gå de till sitt.

Allt detta för ett hoppigt klipp, men det kommer bättre sedan som sagt.

Nu ska jag gå och sova   Goder Natt


Ha det så bra alla mina vänner.