Jo,  jag menar det. Jag har alltid älskat måndagar. När jag jobbade och söndagen kom så kröp det i benen att få gå till jobbet nästa dag.

Men tänk efter, visst är det härligt med måndagar även nu. En helt nyvi den här tiden på dagen nästan orörd dag, och en hel vecka nästa tills denna trista söndag åter är här. Det går för fort bara. Hinner knappt gå upp på måndag förrän man ska gå och lägga sig på söndag igen.

Har börjat fundera om är det är mening att bädda sängen egentligen snart är det kväll eller en vecka har gått och man ska i säng igen.

Jo men snälla ni, klart bäddar jag sängen.  Men tiden drar iväg fort. Det är i princip måndag och fredag. Om man räknar de vanliga vardagarna. Lördagen gillar  jag däremot fast den numer är lika de andra dagarna.

Det är konstigt det där, nu sitter jag och filosoferar bara, att när man är pensionär så är det ändå så att man blir dagvill när det är många helger tätt inpå varann, lika som närman jobbade. Vi äro många som ställer upp på detta det vet jag.

Nu ska jag sluta tramsa och göra mig i ordning för en promenad i den härliga sol som är här idag också.

 

/Ullsag