Nu är jag här igen.  Det tog ett tag, men det hände inte mycket. Jo det gjorde det ju egentligen. Barnbarnet fyllde år i går så då var jag där och före det köpte jag lite nya möbler som passar i det här konstiga rummen. Så nu ska det snart bli ordning här.

Fika och gott hos dottern, sedan grillat, mycket trevligt. De bor så fint vid vattnet i villa. En bild kommer därifrån idag, sedan får vi se.

Idag var det fest i djurparken så var jag dit. Hade hunnit gå en bra bit då jag kom på att jag glömt kameran. Tillbaka hem och sedan dit, men det var inte mycket kvar då kaninerna hade hoppat höjdhopp och kanindopen var över så jag tänkte ta en fika för det är en bit att gå och sedan gå till änderna istället. Jo hej du. Världens köer till lilla kaffeluckan och jag tror alla var 10-12 pers i varje familj, såg ut så då de skulle välja vad de skulle ha. Så jag gav f-n i det och gick till änderna direkt.

Och där ska ni få se vad jag hittade idag. Ja just ja det går ju inte skriva efter bilderna här. Det är andungarna. Nu har mamma and vant sig betydligt vad det är hon har i släptåg. Det är samma, jag har ett kännetecken att gå efter. 12 ungar har hon. Det kom en familj och då reste hon på huvudet fram med näbben och gav ifrån sig ett ljud som ungarna lyssnade till. Lät som en liten varning, kanske att se upp. Mig brydde hon sig inte alls om. Pappa and var med också idag.

Jag lät  de andra mata då det var två små barn med som tyckte var roligt och gick till "mina" bebisar, de är snart inga bebisar längre. Ni ska få se. Där kastade jag mitt bröd till dem men det vete sjutton vad det var med pappa gås han kom sakta mot mig som han brukar göra men nickade på huvudet hela tiden så det kändes lite konstigt på något sätt. Jag räknade snabbt in alla ungarna. Jag kastade bröd åt honom men han skulle inte ha. Men de andra var snabbt på plats. Men han stod där. Tur han inte sträckte fram halsen också för då  hade han varit arg men det gjorde han inte, bara stod där som ett annat fån och slutade nicka..

Ja snart var ju brödet slut. Så jag gjorde som vanligt sa Hej Då och vinkade åt dem (jag vet jag är inte riktigt riktig jag). Då tittade han undrande, ska du gå nu och då gick han fram och åt. Då fattade jag, tror jag, jag vet ju inte. Men jag tror han menade att ungarna och mamman ska ha maten. Han låter ju dem äta annars och står bredvid. Han tyckte väl jag borde fattat det vid det här laget. Men när jag försvann så var det bäst att snappa åt sig ett par bitar.

Har jag berättat att jag klappat mamma gås på huvudet och hals. Gissa en som var stolt som en tupp.  Men sedan hem och tvättade håret och duscha. Man vet ju aldrig vad de bär på i fjädrarna. Det är ju andra små djur som kommer och äter av det.  Pappan vågar jag inte ens försöka med. Inte ännu. Då får han komma och ge mig en puss med näbben först.


Oj oj oj jag hade bara tänkt skriva några korta rader ikväll men så blev det inte.

Ni ska få se möblerna jag köpt. Spännande värre. Eller hur??  Jag sa ju att jag inte är riktigt riktig.